Hot, hot, hot...

Igår hörde jag på nyheterna att i och med denna veckan kommer D.C. överskrida 60 dagar denna sommar med temperaturer över 32C, dvs 90F. Känn på den! Nu är det otroligt varmt, solen gassar och inte ens i skuggan är det skönt. Ändå går livet på helt som vanligt här, skolorna har börjat, poolerna stänger till helgen, fotbollsträningar och andra aktiviteter pågår som vanligt. Vår son Erik får lida varje dag med långa pass i kvällshettan (oftast som varmast vid 17-tiden).

Men i Sverige, där har flera människor dött av värmen när de sprungit Göteborgsvarvet och nu senast Midnattsloppet i Stockholm. Och då var väl temperaturen någonstans mellan 25-30 grader... Det måste vara så att kroppen anpassar sig till värmen efter ett tag, liksom beteendet, dvs man ser till att dricka ordentligt om man är ute och rör på sig. Eller?

Äntligen tillbaka!

Så är vi tillbaka efter en lång sommar i Sverige och det känns verkligen bra att vara tillbaka. Inte bara för det vackra vädrets skull (ca 30-35 grader) utan för att det faktiskt känns som att komma hem, trots att det är utomlands. En märklig känsla. Men här har vi vårt hem och vi har också efter 1,5 år lyckats skapa oss ett nätverk här. När vi går till poolen hittar man alltid någon man känner igen nuförtiden, vilket är skönt.

Men man hittar också nya bekantskaper ständigt och jämt om man är lite nyfiken. Igår hejade jag på en familj som pratade svenska, och se där, grunden till en ny bekantskap är etablerad. De hade precis flyttat hit, precis som flera andra svenska familjer (skifte på ambassaden etc) och jag måste erkänna att jag inte är avundsjuk på nyetableringsfasen som de befinner sig i. Däremot hjälper vi gärna till med det vi har lärt oss här.

Imorgon börjar skolorna och barnen är laddade. Ellinor ska börja Kindergarden (nollan) och Erik 4th grade på Somerset Elementary School. Jonathan byter nu skolan och börjar 6th grade på Westland Middle School. Som tur är håller skolorna alltid en "Sneak Peak" veckan innan, där barnen får träffa sina nya klasser och lärare, så starten blir lite mer avdramatiserad...