Det händer bara i Washington DC!

Igår var jag så på The Mexican Cultural Institute med ett hundratal andra kvinnor. En fantastisk byggnad som fungerar som museum och festlokal. I minglet träffade jag på en kvinna vid namn Leslie som visade sig jobba för Colin Powell i 14 år, ni vet generalen och utrikesminstern Powell.

Eftersom jag precis har plöjt en tjock biografi om hans liv, The Life of a Soldier, blev jag väldigt nyfiken - passade på att fråga massor av saker som jag läst om honom; var han verkligen så fantastisk som den boken och många andra personer menar? Leslie, som numera skötte bokningarna av hans tal, var helt frälst i honom i alla fall, liksom hennes tidigare kollega som också jobbat med honom på State Department. Han ska tydligen hålla ett tal i Baltimore nästa vecka och jag ska se om jag kan ta mig dit. Om inte annat hoppas jag på att få ett signerat exemplar av hans memoarer! Så kan det gå om man minglar i Washington DC...

I övrigt kan jag rekommendera läsning av biografier och memoarer. Ett utmärkt sätt om man vill lära sig om samhälle, politik och historia.

Till Mexico ikväll med WDS

Idag har turen kommit att besöka Mexicos ambassad med nätverket Women's Diplomatic Series.

Ambassadörens fru, Vernoica Valenica Sarukhan, är värdinna och tar emot oss på The Mexican Cultural Center, en byggnad som tidigare hyste Mexicos ambassad under 69 år. Veronica reste nyligen med Michelle Obama på hennes första utlandsresa på egen hand som Amerikas First Lady, och Veronika ska tydligen också berätta lite om resan med henne samt en hel massa om Mexico.

Till detta serveras förstårs Tequlia Cocktails - vad annars!

Våren över - sommaren är här

Enligt väderprognoserna skulle helgens väder varit regnigt men varmt. Så mycket regn har det inte blivit hittills, idag var det mer som ett växthus med dis, hög luftfuktighet och ca 25 grader. Men nu börjar stormbyarna och åskan som dragit över de sydligare delarna av USA (då tornado som dödat 10 personer) också komma hit. Hoppas vi får behålla strömmen...

Det ser ut som det snöar utanför i mörkret men det är våra vita blommor på dogwoods-träden som nu ger med sig. Även våra körsbärsträd är nu helt överblommade, vilket medför ett evigt sopande av vår driveway när blombladen faller ned i en strid ström. Bladen på träd och buskar är helt nu helt utstslagna och det går inte att säga att det är vår längre. Sommaren är här - för att stanna i drygt ett halvår! Vädret kan man faktiskt inte klaga på här.

Under kvällens sökande efter något vettigt TV-program hamnade jag en stund på "Platinum Weddings", som ju inte heller var något vettigt att se, men gav vissa perspektiv. Bröllopen låg på minimum 700 000 dollar! Klänning $30 000, smycken $300 000, blommor $50 000 och så vidare och varför inte en ny BMW i morgongåva med specialbeställda broderade säten men initialerna på? Ojojoj, min man kom verkligen undan billigt :-) Nu förstår jag varför vissa här inte har några som helst problem med att betala avgifterna på privatskolorna (ca $30 000/år och barn)...

Man vänjer sig vid det mesta

Tänk vad man vänjer sig vid nya situationer. Blev nyss påmind om det när jag skulle göra några betalningar, amerikanska och svenska. Först en svensk internetbetalning - swisch iväg! Sen en amerikansk - kuvert med en check i...

Jag vet inte varför de inte har fått ordning på internetbetalningar här, men de existerar inte. Här skickas checkar kors och tvärs och man har ingen aning om när mottgaren löser in dem och därmed ändrar kontobalansen.

Mot alla odds har vi lyckats sätta upp autogiro på de vanligaste räkningarna kopplade till huset. Det kräver omständig ansökan som naturligvis måste gå brevvägen. Verkligen märkligt med tanke på hur mycket amerikanerna shoppar via nätet och får hemskickat via UPS eller FedEx, budbilarna passerar dagligen förbi vår gata.

Men, som sagt, man vänjer sig och reflekterar inte längre över detta eller mycket annat. Börjar man bli amerikan? Igår kom jag på mig själv att stanna inne fast vädret var strålande ute, precis som folket här. Eftersom det nästan alltid är soligt och fint så behöver man inte längre slänga sig ut. Inte så konstigt egentligen. Men idag ska jag vara ute mer för imorgon vankas det regn.

Erik som "player escort" till DC United

Erik spelar i ett så kallat "travel team" här, den högsta liganivån i åldersgruppen. Nu hade laget blivit inbjudet att vara "player escort" till stans fotbollslag, DC United, som spelar i högsta nationella ligan. Det innebär att de följer med var sin spelare planen och står med dem under nationalsången innan de springer tillbaks igen och matchen börjar.

DC United vinner tyvärr sällan, men men... Eftersom vi har haft otroligt fint väder här en längre tid hade jag hoppats på en skön kväll på läktaren, men så blev det inte. Kallt och väldigt vindigt, men kul ändå. Särskilt för Erik och hans lagkompisar. Lite bilder nedan från kvällen.

Det blommar på Morgan Drive

Dogwoods är våra favoriter - finns i vitt och rosa.

Påsk med sommarvärme!

Vi har haft några sköna sommardagar här i Washington DC med ljuvlig Cherry Blossom och en tilltagande grönska. Idag hade vi påskmiddag med grannar och några svenska vänner på tillfälligt besök i stan. Traditionellt påskbord - ja (tack till IKEA). Traditionell matplats - nej. Idag var det ju varmare än någon svensk midsommarbjudning (strax 30 grader). Till våra amerikanska grannars förvåning hade vi därför dukat ute, i värmen och den stekande solen! De tyckte att det var skönare och svalare inne, men som svensk måste man ta tillvara på stunderna. Upp med parasollet bara... En klart annorlunda påskmiddag alltså, som avslutades med en cykeltur i vårt grannområde Kenwood vars gator nu är som vita tunnlar av blommande körsbärsträd!