Back in Sweden!

Glest mellan inläggen igen, jag ska skärpa mig... Men det är mycket som händer och nu har äntligen stunden kommit för min Sverige-resa. Hade en behaglig flygning med SAS till Köpenhamn och sen Stockholm. Ja, så behagligt det nu kan vara att sitta i ett trångt och fullsatt plan i nio timmar utan att kunna sträcka ut benen. Synd att jag inte har råd att åka business, vilken skillnad i sömnmöjligheter.

Men det är härligt att vara tillbaka, se de röda stugorna i den gnistrande snön, och höra alla säga att "nu har våren kommit" eftersom solen börjat värma något och temperaturen går över nollan ibland under dagen. I Washington har våren också kommit, lagom när jag åkte därifrån, men nu pratar vi +15 och sol...

Efter några dagar med familjen i Örebro och Göteborg väntar nu mer umgänge familj och vänner i Stockholm i veckan. Det känns verkligen lyxigt att få åka och omkring på egen hand och bara umgås!

Ambassadklubben då? Jo, det var en trevlig föreställning med ett 60-tal kvinnor som hälsades välkomna av skånska Eva Hafström, ambassadörens fru, och lyssande till en kort beskrivning av Karin Olofsdotter från ambassaden om svensk livsstil och matvanor. Ambassadkocken berättade också om vår svenska kostcirkel och skolmat, vilket imponerade på många av deltagarna. Vi bjöds därefter på en typisk svensk skollunch, med salladsbord, potatis, pannbiff och lingonsylt. Det var dock den godaste skollunch jag någonsin ätit, i vanliga skolor servas varken rödvinssky eller vin till pannbiffen, som nog var gjord av kalvkött. Inte heller det skolstandard. Sverige visade sig från sin bästa sida tycker jag! Jag lyckades också känna igen min nyvunna väninna från stallet till min stora lättnad. Har man bara setts i stallet med en hjälm på huvudet är det inte lätt i helt andra miljöer. Tack och lov för namnlappar!