Blogtips för PR-folk: Scobleizer och TechCrunch

I högerspalten en bit ned på min bloggsajt finns en nyhetsfeed från en av de mer inflytelserika bloggarna tech-nyheter men som också har många synpunkter på hur PR bedrivs. Han blir ju själv kontaktad av mängder av PR-folk som vill att han ska skriva om deras produkter.

Nu har han responderat på ett inlägg av Michael Arrington på TechCrunch - en annan viktig tech-blog som hävar att de inte längre följer några embargon (tidsrestriktioner) för att släppa en nyhet. Om du är intresserad av PR rekommenderar jag att du tar dig tid att följa bägge bloggarna, eller åtminståne läsa dessa två inlägg.

http://www.techcrunch.com/2009/09/23/the-last-has-fallen-the-embargo-is-dead/

http://scobleizer.com/2009/09/23/pr-people-10-ways-to-screw-up-techcrunchs-embargo-policy/

PS: New York var toppen! Vilken härlig helg vi haft. Rekommenderar Spice Market i Meat Packing District för en supergod middag... Och New York Palace Hotel!

New York, NY - here I come!

Imorgon bär det av till New York! Buss från Bethesda tar ca 4 timmar och kostar 25 dollar, inte illa. Möte med Exportrådet på eftermiddagen och sen mest nöje med stockholmskompisen Cissi som är där några dagar. Man måste ju passa på!

Sverige på CNN...

AC 360 på CNN ikväll hade tt kort inslag om det spektakulära rånet av värdedepån i Västberga. "It's crazy", var deras kommentar. Och då hade de inte gett några detaljer om polisinsatsen...

Annars är det ofattbart varmt och fuktigt här i Washington ikväll. Klockan 22.30 var det fortfarande ca 25 grader och 80 procents luftfuktighet - air condition on. Imorgon väntas vädret fortsätta på ca 30 grader innan det dippar ned till 20 på lördag. Inga höstdepressioner här inte!

Att kunna använda Internet i politiska kampanjer eller inte

I söndagens Washington Post fanns en intressant artikel om politikernas användande av Internet, Social Media eller Web 2.0. Sedan presidents Obamas mycket framgångsrika användande av mediet under hans presidentkampanj - och även nu som president - har flera europeiska politiker avundsjukt försökt göra likadant. Men jag tror att det krävs mycket mer än så. Det handlar om att använda ett helt nytt angreppssätt i kommunikationen (!) med väljarna, inte att fortsätta föra ut politiska budskap till tänkta målgrupper. Vilket är vad många ändå gör.

I Sverige har politikerna diskuterat detta och haft seminarier på ämnet, bjudit in Obamas kampanjledare och så vidare. Sen krävs ju dessutom en story som får människor av alla sorter att engagera sig - internet är ju trots allt bara ett redskap. Det hade Obama helt klart - men har vi det verkligen i Sverige? Diskuterar vi verkligen vad vi vill med vårt land? Nu och om femti eller 100 år? Och vilka krav och val som det medför för oss som lever nu? Det är nämligen det som de gör här i USA... I artikeln i Washington Post fick jag detta bekräftat. Med exempel från framför allt Tyskland som går till val i helgen.

Nedan finns ett utdrag men länken till hela artikeln finns längst ned.

Puttering Along The Digital Autobahn

By Clay RisenSunday, September 20, 2009

The most popular politician in Europe isn't Germany's Angela Merkel, Italy's Silvio Berlusconi or France's Nicolas Sarkozy. It's America's Barack Obama. Europeans love his image and charisma, but they especially love the way his 2008 campaign used the Internet to rewrite the rules of American politics.

The European political establishment has rushed to follow suit, convening conferences and working groups on how to re-create Obama's online energy. These days every politician has a YouTube channel, Facebook page, Twitter feed and blog. In May, more than 600 German politicos turned out for PolitCamp09, a crash course on campaigning Obama-style. "Obama has set the standard, and now every leading German candidate is falling over himself for a stronger presence on the Internet," wrote the Berlin newspaper Der Tagesspiegel.

With Germany's national elections Sept. 27, the campaigns are in high gear. But for all the leading parties' talk of digital politics, their Web strategies are just that: talk. Their blogs are Potemkin Web sites -- the posts are just rehashed news releases -- and their Facebook groups often have fewer friends than the average American teenager. The parties still think that the Web is just an advertising tool, not a way to raise money, activate volunteers or create a movement behind their candidates. As one official from Germany's center-right Christian Democrats told me bluntly: "It's not for the voters. Most of it is just to show the newspapers that we're modern and relevant."

But if European politicians don't understand the political power of the Internet, others do. Fewer and fewer Europeans are involved in mainstream politics, and they are moving more of their daily lives online. The result is a gap between the public and the European political center, one that fringe groups are eager to exploit. Right-wing extremists are becoming increasingly sophisticated online organizers. They've made great strides in Germany and elsewhere using the tools of online culture -- song downloads, games, social networking -- to spread their message. Europe's digital generation might not like politicians, but that doesn't mean it isn't political. And if the mainstream politicians don't connect with young voters soon, someone else will.

http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/09/18/AR2009091801145.html

Rosa Pantern är tillbaka...

En intensiv helg är över. Födelsedagskalas med pizza och cake på fredagskvällen och sen faktiskt till beachen på lördagsmorgonen - sommarvädret bara fortsätter! En av de få gånger som vi lyckats ta oss från stan och ändå inte missat någon av barnens fotbollsmatcher. En dryg tre timmars resa tog oss från Washington D.C., förbi Annapolis och över den långa Bay Bridge (och Cheseapeak Bay) till Atlantkusten.

Längs hela kusten finns fler fina stränder, allt beroende på smak. Ocean City är det vräkigaste stället, med höga hotell, kasinon, nattklubbar och board walk. Sen finns Betahany Beach, Rehoboth Beach, Lewes Beach och den allra stillsammaste - Assateague Island som är naturreservat. Dit åkte vi.
















Assateague Island är en långsmal ö, söder om Ocean City, med ljuvliga kilometerlånga sandstränder, vildhästar och rikt fågelliv. Vi åkte över dagen med det går bra att campa i en sanddyn också. Det gör vi nästa gång för vi fick mersmak.

Vågorna gick höga men vattnet var varmt så vi hoppade omkring i vågorna och njöt av stunden - och solen... som faktiskt var väldigt stark. Sex timmar i solen utan solskyddsfaktor (behövs väl inte så sent på säsongen?) medförde att jag idag ser ut som Rosa pantern. Ajajaj! Vi lär oss... Tack och lov hade barnen sina swim suits på så det klarade sig ganska bra trots allt.

Fired up - ready to go...

Idag höll president Obama tal på Maryland University här i Washington och jag tog mig faktiskt dit för att se honom live! Inbjudningarna har duggat tätt från Organizing for America och eftersom det inte handlar om mer än ca 30 minuters körning tyckte jag att jag borde ta chansen. Dessutom ligger IKEA i närheten så då kunde jag enkelt passera där och handla lite svenskt godis och cider till Eriks 9-års kalas som är imorgon.

Med lite tur lyckades jag hitta parkering strax utanför campus och slapp därmed sitta i ändlösa bilköer för att hitta parkering. Talet skulle hållas i ComCast Center, jag hade nog trott att det skulle vara en mindre hall, men inget är litet här. Det var en stor basketarena som fylldes snabbt av studenter, ivriga anhängare av Obama och hans health care reform samt sådana som bara var nyfikna som mig själv. Självklart noggrann visitering vid inpasseringen och sen var det bara att leta upp en plats och vänta... tillsammans med 15 000 andra.

Väntade gjorde även alla journalister - otroligt att ett tal kan locka så många! Säkert 25+ tv-kameror och ännu fler fotografer. Universitets-orkersten på säker mer än 130 man spelade så det dånade om det, men jag lyckades faktiskt läsa min medhavda bok: Putting the Public back in Public Relations. Rekommederas för kommunikatörer och andra.

Efter drygt två timmar var det dags för bön (!), nationalsång och Pledge to the Union med handen på hjärtat. När Obama till slut gjorde entré hälsades han av dånande applåder och rop, undrar om någon svensk politker någonsin hälsats på detta sätt..? I love you, skrek en åhörare under talet varpå Obama svarade "and I love you back". Jodå.

Talet handlade förstårs om health care reformen för vilken han söker stöd runt om bland väljarkåren. Och eftersom jag har följt ganska många av hans framträdanden börjar jag känna igen dem. Däremot berättade han också historien om hur hans kampanj-anrop "fired up - ready to go" uppstod vilket var kul. Inget är som en bra historia, oavsett hur bra argument man kan ha för reformer. Och så slutade sammankomsten - att Obama ropade "Fired up!" och alla andra skrek "Ready to go!". Inte illa!

Läs om eventet i Washington Post http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/story/2009/09/17/ST2009091703668.html?sid=ST2009091703668

Fed up? Hinner inte vara det...

Jaha, så var det äntligen dags för 4-åriga dottern Ellinor att börja preschool igen, nästan tre veckor efter pojkarnas skolstart. Som hon har längtat... Nu är det Pre-K som gäller, dvs förberedelseår inför Kindergarden (nollan) och därmed lite mer läs- och skrivinriktat.

Inskolningen pågår dock nästan hela veckan så det finns mycket tid att slå ihjäl fortfarande. Det löste sig dock av sig själv när vi imorse upptäckte att det fanns mögel i en av garderoberna i källaren (inredd). Läcka? Våra hårt prövade hyresvärdar är nu åter inkallade, precis efter deras hemkost från en tre veckors resa i Kina. Det slutar aldrig... väldigt glad att det inte är mitt hus, även vi trivs väldigt bra i det.